Minnesanteckningar från Vårvandring 2 juni 2012 i Vagnhärad. En vandring med underrubriken Utflykter i Sven Delblancs litterära barndomslandskap.

     Trots blåst och ett strilande regn anlände ett drygt trettiotal skogskarlar med anhöriga till Trosabygdens OK:s klubbstuga klockan 09.30. Jan-Åke Mahlin hälsade oss välkomna och klubben bjöd på välsmakande kaffe och smörgåsar. Jan-Åke berättade lite om dagens vandring och lämnade sedan ordet till Maj-Britt Imnander från Delblancsällskapet, som skulle guida oss under dagen.

     I klubblokalen berättade Maj-Britt om Sven Delblancs uppväxt och författarskap. Skolan där Sven gick två år i småskolan ligger precis bredvid lokalen där vi var. Ibland kom Sven till skolan på vägarna med de andra barnen, men ibland gick han ensam genom skogen på stigarna. Maj-Britt berättade också om bygden och kyrkan innan vi gav oss ut i ruskvädret.

     Första stoppet på vandringen blev vid Trosa lands kyrka. En vacker kyrka byggd på 1200-talet. Vi hade då passerat förbi skolan.

     Vi fortsatte därefter på stigar över våtmarkerna intill Trosaån och stannade till vid gravfältet i Södra Husby. Där berättade Maj-Britt att det var minst 8 gravhögar (storhögar) med 20-30 meters diameter och åldern var från Vagnhärads maktcentrum på 500 f Kr - 1050 e Kr. Den mest kända är en rik kvinnograv från sent 500-tal. Fynden från graven finns på Historiska museet. På den tiden gick vattenvägen till Mälaren via sjön Sillen och var en genväg till Birka (från år 750). Husby-gårdarna här har tillhört samma vattensystem.

      Lite längre fram stannade vi till vid ån och det var här ett jordskred inträffade klockan 00.59 den 23 maj 1997 (uppgifter om skredet är hämtade från Wikipedia). Skredet omfattade en cirka 200 meter lång sträcka längs Trosaån och sträckte sig cirka 60 meter upp i en bebyggd lerslänt. Skredet är det största inom bebyggt område sedan Tuveraset 1977. Vid skredtillfället påverkades sju villor, en gång- och cykelväg med tillhörande bro samt att åfåran försköts med cirka 15 meter. Inga allvarligare personskador inträffade trots att människor befanns sig i några av de berörda husen.  Totalt kom som en konsekvens av raset 29 villor och radhus inom området att rivas.

     Nästa anhalt blev järnvägsstationen, där vi blev mottagna som på Gustav V:s tid. Inne i den Kungliga väntsalen berättade Maj-Britt om tillkomsten, restaureringen och att lokalen nu fungerade som bygdens egen VIP-lokal. Den kan hyras av privatpersoner.

     Kaffesuget tilltog och som tur var hade Jan-Åke garderat sig så vi kunde vara inomhus (uppskattat). Vi fick komma in i Betel, en mycket fin samlingslokal, och nu smakade matsäcken förträffligt. Hade vädret varit fint, skulle vi ha varit på en brygga nere vid ån.

      Vi fortsatte efter matpausen i regnet på Åpromenaden, vilken kantades av otaliga bestånd av vallört, som precis börjat blomma. Trosaån har flera regleringsdammar och från stigen kunde vi, rakt över ån genom lövverket skymta Mölna gård, Sven Delblancs barndomshem.

     Albybro passerades sedan och här berättade Maj-Britt om miljöerna däromkring, som Delblanc använt i Hedebysviten och vi mest kanske kände igen från TV-serien Hedebyborna. Det var nästan så man tyckte sig ana figurerna från TV-rutan spankulera över bron och kanske ses vid Handlarns butik.

     Vandringen hade nu kommit till vändpunkten och därifrån fortsatte den hemåt på en del skogstigar och i det fortfarande strilande regnet. Vi stannade till vid Bergastenen, en runsten med urnordiska runor. Det finns många teorier om vad som står på stenen, bl. a Finna och Saligastir (gäst eller främling).

     Trötta och våta kom vi så tillbaka efter en mycket uppskattad vandring. Ett stort tack till Maj-Britt Imnander från Delblancsällskapet och Trosabygdens OK med Jan-Åke Mahlin i spetsen.

 

Vid pennan Ove Hallin

Länk till Delblancsällskapets hemsida: Här